Sofiamöllan-Viken

Om platsen

Den historiska speglingen reflekterar i hög grad Vikens förändringar genom de senaste tre århundradena. Ur skepnaden av en enkel fiskeby har vuxit fram en modernt Viken vars karaktär än ger bykänsla. Att hamnen har och haft en central betydelse för Viken står förstås omedelbart klart. Fiske, sjöfart och nöjessegling är tre komponenter som gett signum åt Vikens skilda historiska faser. Vi vet att de tomter som finns i Vikens bykärna i stort har samma utformning som de hade vid 1600-talets slut. Den som idag promenerar på de små vindlande gatorna, strädena och de s.k. gudorna i kvarteren kring hamnen vandrar samma stråk som folket i byn för mer än tre hundra år sedan. Visserligen finns inga hus kvar från den just nämnda tiden, men tomtindelningen är densamma. Sedan medeltiden hämtade folket här sin försörjning huvudsakligen ur havet. Vid sidan om fisket höll man sig med ett jordbruk av enklaste slag, Markerna kring byn var synnerligen karga. Sandblandad och mager jord gav små skördar men ändå hjälpligt bete åt de få husdjur man höll sig med. År av missväxt och de år fisket slog fel var armodet och umbärandena stora med svält som gav sjukdomar som följd. Svårast drabbades vikenborna åren 1710 och 1711 då ett par farsoter härjade i bygden. Pesten tog omkring 1/3 av folket och mer än 120 personer avled. Viken, som var Kullabygdens största fiskeläge, hade då ståtat med ca 350 invånare. Många av de små synnerligen enkelt byggda lerklinade korsvirkeshusen med sina små kålhagar förföll raskt. Av de 50-tal tomter som fanns vid sekelskiftet stod hälften öde och övergivna efter 1711 och det tog flera decennier innan Vikens befolkning återhämtat sig. Mot slutet av 1700-talet skedde den första stora positiva förändringen för folket i Viken och den hade sin grund i de allmänt förbättrade konjunkturerna för sjöfart och handel över haven. Det blev lönsamt att satsa på långväga sjötransporter, men också den rena s.k. bondeseglationen till närliggande kuster gav gott ekonomiskt utbyte. Kullaborna, inklusive de som bodde i Viken,, var inte sena att se andra möjligheter till utkomst än vad fisket och det enkla jordbruket kunde ge. Många var de som nappade på de upprop som vanligtvis utgick från de närliggande städernas handelsmän, vilka önskade engagera dugligt folk i handelsseglation. De erbjöd delägande i såväl skeppsbygge, skeppsägande som frakter. Små partsrederier uppstod. Inte bara folk i bygden med tidigare erfarenhet av sjön utan även många småbrukande bönder från inlandet slog sig på den nya näringen. Det var tack vare sjöfartens goda konjunkturer vid denna tid som såväl ett antal äldre hus antingen byggdes om till eller ersattes med rejäla skeppargårdar. Även många fria tomter kom nu att bebyggas med stora sådana hus och gårdar. Det är många av dem som idag präglar det äldre Viken. Många vikenskeppare förde även andra fartyg och många av deras sjömän hade sin hemvist i vår by. Vikenskeppen byggdes och sjösattes till en början ute vid det s.k. "Skudehaget" - strandområdet på den gamla fäladen norr om byn. Varvet i hamnen startade sin verksamhet först 1890. Den goda utvecklingen gav Viken ett nytt ansikte. Befolkningen växte snabbt i antal och många skepparfamiljer levde i högsta välmåga. Man skulle kunna säga att det uppstod en "skepparadel" i byn som tack vare en tätt knuten släktväv höll ihop. Många av de ledande skepparfamiljerna hade direkta anknytningar till varandra genom giften och man höll strängt på sitt relativt nyvunna sociala status och systemet stärkte de familjebundna ekonomierna. Det nya samhället krävde god service och man ersatte den gamla nedgångna kyrkobyggnaden på kyrkogården med ett nytt tempel. Kyrkan stod färdig 1826. Många munnar att mätta gav behov av ny kvarn.