Raus kyrka

Om platsen

Raus socken i Skåne ingick i Luggude härad, uppgick 1918 i Helsingborgs stad och området ingår sedan 1971 i Helsingborgs kommun och motsvarar från 2016 Raus distrikt. Socknens areal var 20,23 kvadratkilometer varav 20,09 land. År 1917 fanns här 8 300 invånare. En del av tätorten Gantofta samt södra delen av Helsingborg med stadsdelarna Raus plantering, Råå och Ramlösa samt kyrkbyn Raus kyrkby med Raus kyrka ligger i sockenområdet. Området kring Råån där Raus socken kom att bildas var från järnålder och fram till staden Helsingborgs framväxt på 1000-talet en centralbygd i nordvästra Skåne, vilket stöds av en rik förekomst av arkeologiska fynd från stenåldern, bronsåldern, järnåldern och vikingatiden. Särskilt vittnar gravhögarna från bronsåldern som rikligt förekommer i området om detta. Under sockenbildningen på 1100-talet uppfördes Raus kyrka som sockenkyrka. Det fanns fyra byar inom socknen: Raus, Köpinge, Pålstorp och Örby. Under 1500-talet tillkom fiskeläget Råå. Raus kyrka är en kyrkobyggnad i Raus i Lunds stift. Den är församlingskyrka i Raus församling. Kyrkan byggdes vid mitten av 1100-talet och är den äldsta av de bevarade byggnaderna från medeltiden i Helsingborg. Den uppfördes av sandsten och bestod ursprungligen av långhus, smalare kor med absid och ett smalt västtorn. I dag återstår endast långhusets tre östliga travéer från den första kyrkan. Två ingångar, i S och N, den södra sannolikt med kolonnprydd omfattning. Platt brädtak, takstol av ek, vars timmer märkts med runor eller runliknande tecken. Yttertak av blyplåt. På 1400-talet revs tornet och långhuset förlängdes västerut och kyrkan välvdes med kryssvalv av tegel. Valven och norra långhusväggen dekorerades med kalkmålningar. Framför S ingången bygges ett vapenhus. Sannolikt stod på kyrkogården en klockstapel av ek, uppförd vid obekant tidpunkt. 1734 uppsattes läktare i långhuset. De kompletterades 1801 men revs 1840 tillsammans med kyrkans kor, absid och vapenhus. Efter ett förslag av ark. Åbom, som gick tillbaka på ett av murmästaren Sven P. Bergh i Ängelholm upprättat förslag, tillbyggdes nu långhuset med ett tvärskepp som fick ett tunnvalv av trä. IT öster tillkom en kvadratisk utbyggnad för sakristian, vilken avgränsades från tvärskeppet av en skiljemur. I en utsparad nisch i muren stod altaret. De nybyggda delarna täckes till en början med tegeltak, som dock snart ersättes av täckning med kopparplåt. 1850 sattes det upp två läktare i tvärskeppet, som 1886 försågs med tegelvalv och ingångarna gjordes spetsbågiga. Också tvärskeppsfönstren, altarnischen och sakristiingångarna fick spetsbågar. 1905 revs muren med altarnischen mellan sakristian och tvärskeppet, sakristians bjälktak ersattes av tegelvalv och framför sakristian sattes en låg trävägg; I samband med dessa åtgärder blev kyrkans gamla altartavla från 1624 återinsatt på sin plats. Sedan en ny sakristia 1938 inrymts under norra läktaren, blev det möjligt att ta bort den ovan nämnda träväggen mellan tvärskeppet och den förutvarande sakristian, vilken nu såsom kor kunde förenas med kyrkorummet. Ritningar till den senare ombyggnaden var uppgjorda av arkitekt Arnold Salomon-Sörensen. 1938 tog man också fram några av överkalkade valvmålningarna. Den bäst bevarade föreställer Jesu död på korset. Den nuvarande klockstapeln, placerad vid kyrkans sydöstra hörn, uppfördes 1782 och ersatte en äldre, förfallen stapel från 1663. es a