Lotsutkiken-månsken

Om platsen

Torekov är en tätort i Båstads kommun och kyrkby i Torekovs socken i Skåne. Orten är belägen på västra kusten av Bjärehalvön med Hallands Väderö fyra kilometer i nordväst. I Torekov finns Torekovs kyrka. Här finns också flera hotell och restauranger, ett varmbadhus och First Camp Torekov som är en av Skånes största campingplatser. Historia Enligt legenden åsyftar ortnamnet Sankt Tora, ett lokalt helgon som avbildas i Bjäre härads vapen. Egentligen avser namnet, som skrevs nästan likadant (Torekow) redan 1489, den lilla bukt vid vilken orten ligger. Thora tolkas som ”höjd” och kove är ett dialektalt ord med betydelsen ”koja”. Torekov är ett fiskeläge som 1879 blev ett municipalsamhälle inom Torekovs kommun. Genom kungligt brev befriades år 1899 invånarna från skyldigheten att organisera samhället som sådant och de municipala angelägenheterna kom därigenom att skötas av kommunen. Anledningen var att municipiet omfattade större delen av kommunen, varför det ansågs omotiverat att samhället skulle ha egna finanser. Det så kallade Torekovskompromissen slöts i Torekov 1971. Socialdemokraterna beslutade tillsammans med de borgerliga partierna att monarkin skulle bestå, men att monarken fråntogs allt politiskt inflytande. Legenden om Sankta Thora som gjorde Torekov till vallfartsort i gångna tider. Sankt Tora eller Tore är ett svenskt helgon. Likt sin broder Sankt Arild flöt han enligt legenden iland med hjälp av en sten. Han hamnade på andra sidan om Skälderviken i Torekov på Bjärehalvön. En blind man vid namn Frenne fann Tores lik vid stranden. När han kände på stenen som Tores lik låg på upptäckte han att Tores kropp fanns inmärkt i stenen exakt så som han låg. Tores kropp hade även åstadkommit att en källa brutit fram vid samma plats. Frenne förstod att detta måste vara tecken från Gud på Tores helighet. Han tog därför tag i Tores finger och strök det över sina ögon. Samtidigt gjorde han ett löfte till Gud att om han genom Tores heliga finger fick synen åter skulle han se till att kroppen blev begravd i vigd jord. Efter att ha strukit med Tores finger över ögonen och bett den korta bönen kunde han åter se.Frenne skyndade sig genast att ordna med bärhjälp för det heliga bamet till Västra Karups kyrka. Men sedan bärarna burit kroppen halvvägs till kyrkan blev det så tungt att kroppen inte gick att rubba. De beslöt därför försöka med att bära den tillbaka. När de gjorde detta blev den lättare. De förstod nu att detta måste vara ett tecken från Gud på att ett kapell skulle byggas över kroppen i närheten av havet. Kapellet byggdes och stora skaror pilgrimer började genast vallfärda till det lilla barnet. Särskilt givmilt var barnet med att bota de med ögon och hudproblem. Skaroma av pilgrimer växte så mycket att man strax var tvungen att bygga ut kapellet. Så blev det gamla kapellet till kor och en valvförsedd kyrka byggdes ihop med denna. Trots att reformationens vind blåste över Sverige gick det inte att få stopp på kulten av helige Tore. I slutet av 1800-talet vallfärdade fortfarande människor till den heliga källan. Ett skepp hamnade även under denna tid i sjönöd. När inget hopp längre fanns kvar såg man det som självklart att gemensamt anropa och be till den heliga Tora. Mirakulöst nog klarade besättningen sig. Protestantiska präster såg i slutet av 1800-talet till att få slut på avgudadyrkan genom att fylla igen källan. Idag finns varken den eller helige Tores kyrka kvar. Denna brann ner under 1800-talet. Märkena efter Tores kropp samt den sten han flöt iland på går däremot fortfarande att se. Källa: wikipedia.org